Mr Slick

Körde som sagt var natt senast igår.... Och för första gången kändes ok. Visst finns det fortfarande en klump i magen. Visst är det sjukt jobbigt många gånger när jag passerar olycksplatsen.

Men det kändes jämfört med dom andra nattpassen som det var på väg åt rätt håll.

Fick en rast och bestände mig för att gå in på den lokala krogen (trubaduren). Hade ett par ärenden där inne. Plus att dom bjuder alltid på kaffe. Skall Dj:a där under hösten. Så jag ville prata med ägaren...

Då visade sig att flickvännen till Peter, som jag körde på. Var där. Hennes bror som jag inte visste vem det var. (Och hade inget tydligt ansikte på henne heller egentligen i huvidet.)  Kom fram till mig och bad mig att gå därifrån. Och eftersom jag inte visste vem han var, ifrågasatte jag en för mig främmande kille varför han ville att jag skulle försvinna. Då han förklarde vem han var, och han och hans syster inte ville se mig.
Jag förstod och sa att jag skulle gå... Började gå ut från krogen. Först från det rum som dom befann sig i. Och när jag var på väg ut från det andra rummet så blev jag stoppad av en bekant och bytte ett par ord med henne. Då kommer dom in i samma rum som jag igen och han kommer fram till mig igen och säger. Kan du inte gå härifrån. och jag förklarar att jag är på väg. Och medans vi pratar kommer hans syster och börjar putta och slå efter mig och säger försvinn härifrån....

En mycket jobbig upplevesle som jag inte vet hur jag skall hantera...


Så just nu är jag inte på topp...


KRAM

Som om veckan inte vart tråkig nog...

För er som inte vet, så var jag med i en väldigt tragisk trafikolycka för ett par månader sen.


Jag körde taxi på Hönö en sen Lördags kväll. Då kommer det plötsligt en kille från ingenstans i full fart utspringade från vänster sida och rätt in i mitt körfält. Jag han inte reagera allt var över på ett par sekunder. Jag körde på honom alltså... Dagen därpå avled han. Och jag har haft, och har en tid av riktigt jobbiga känslosvall. Jag har inte kännt mig direkt skyldig, då jag vet att hade det funnits en chans att väja så hade jag lyckats med det. Har kört taxi i snart 6 år. Och haft körkort i över tio år. Så mycket rutiner finns i kroppen, 
Men trots detta är det en obskrivlig vånda som man får bråttas med.
Var sjukriven från taxi i en månad efteråt. Sen började jag igen men undvek nattpassen....
 
Har nu kört fyra (tror jag) nattpass. Det fjärde igår....

Får ett sms från Nadja (nattklubbschef på blvd) att hennes chef, till lika ägare av BLVD har fått ett spel och vill boka sina egna arrangörer. Så ledes, kan inte jag köra min klubb. Och det får jag på ett sms.... Vad är det med världen. Kan vi inte prata med varnandra. Allt skickas på sms... Eller hur Joel  :-)

Sen tycker jag iofs lite synd om Nadja som får avboka sina arrangörer, och ringa dom tråkiga samtalen själv. Det borde Jonas(ägaren göra själv....

Vi börjar med dom här 28 timmarna....


Sen visade sig att Per Strandberg hade ett kalas eftersom han fyllde 40, och eftersom det är en männsika som jag älskar var jag tvungen att gå dit. Och det ångrar jag inte, sen var det direkt till jobbet igen.... Så jag missade liksom det här med att sova

Så nu har jag varit vaken i 28 timmar.



Skall redgöra för dom senare...............



Kryper nu ner i sarkofagen.

Ledes!

Where did you go, i loved your smile
We looked at each other Just for a while
I must´ve been crazy
Didn´t ask for your name
Now I regret it, I take the blame  

If cute had a face, it would be you
If joy had a face, it would be you
The feeling I got when I looked in your eyesIt felt so true